dans

Nu i veckan ska jag rida, sova, promenera, njuta av solen, mysa med mamma och pappa, träffa vänner och allmänt ha det bra.

Idag är det underbart väder, i fall någon inte märkt. Jag sitter i soffan hos Edward, vi ska snart ut och fara till Örsundsbro (denna fantastiska världsmetropol) där vi ska fira några av hans släktingar.

Har väl inget mer av vikt att skriva, men jag slänger in en bild på hur jag känner mig idag och en annan bild från nyår på mig och Edward (jag har äntligen fått nyårsbilderna från honom).

Ciao!

Det har hänt så himla mycket sedan sist. Den veckan jag skrev senast hade vi temavecka i skolan. Då hade vi alltså inte vanliga lektioner, utan vi vår prova på nya grejer. Då fick vi prova på vals, partnering (dansakrobatik i par, typ), stepp, lindyhop och det mest spännande: Stagefighting (teaterslagsmål, stuntslagsmål).

Läraren vi hade i stagefighting är stuntman, och självklart tog jag tillfället i akt och frågade hur jag skulle gå till väga för att nå mina drömmar. Han berättade om en skola i Danmark som har kurser i alla möjliga nödvändiga stunttekniker man behöver kunna, tex stagefighting, pyroteknik, fall m.m. Hurra!

Helgen därefter kom världens bästa syster till Uppsala, så hon, världens bästa bror och jag beslöt oss för att träffas och käka kinamat och gå på bio. Puss in boots såg vi, helt underbar film! Jag gillar egentligen inte filmer som handlar om en figur som egentligen kommer från en helt annan film, det känns som de försöker mjölka filmen så då. Men här har de verkligen lyckats! Se den!

Helgen efter det var det tjejkväll ute i Flemmingsberg. Helmysigt! Kul att få träffa lite nytt folk också! Elin, som vi var hos, har så himla fint hem! Ett hem att inspireras av!

Annars har veckorna rullat på. När man är inne i dem känns det som att det går ganska långsamt, men så vips så är det helg igen! Nästa vecka ska vi i min klass vara klara med elevkoreografierna inför vår föreställning, veckan därefter har vi sportlov och efter det är det inte långt kvar till föreställning och sedan slutar vi snart. Hej och hå.

Min fantastiska barndomsvän Fredrik var här och hälsade på en kväll, en annan kväll träffade jag finaste Mimmi, igår var jag i Enköping och såg på en liten konsert där min musikgenialiske kompis Rasmus spelade. Förra veckan var jag och min klass bjudna av en av lärarna för en liten födelsedagsdrink på en krog här på Söder. Jag har börjat med akrobatik på onsdagarna, härom dagen gick jag till naprapathögskolan för att få massage för min hårda rygg och jag försöker fara till Edward lite titt som tätt.

Tjaa.. livet går på. Och det är nog alla de här härliga kvällgrejerna som kryddar min tillvaro och gör att tiden flyger i väg. Härligt!

Så. Idag var jag runt här där jag bor och det visade sig att jag har tre olika ställen att välja på och alla tre ligger ungefär 2 minuter bort från mitt hem. Friskis och Svettis, Sats och Sportlife.

•Sats går bort med en gång, man kunde bara köpa årsmedlemskap som man var tvungen att betala månadsvis á 495 kronor i månaden.

•Friskis och Svettis kostar i 500 kronor i månaden, 90 kronor per gång.

•Sportlife kostade 900 kronor i månaden, man kunde inte köpa per gång.

Rent ekonomiskt väljer man ju helt klart Friskis och Svettis först. Men där var det flest folk. Egentligen skulle jag helst ha tränat på Sats, därför att det var finast lokaler. Sportlife hade också ganska fina lokaler, men inte alls samma som Sats. Om jag köper Sats' medlemskap kan jag träna vart jag vill i hela Sverige.

Hur ska jag göra? Riktigt synd att Sats inte hade något bra betalningssätt.

Jo, men idag är jag hemma. Jag har en sådan där dag när jag bara behöver vila och tömma min överfyllda känslokopp. Så senare idag ska jag se en riktigt sorglig film så jag får ut allt jag känner och all min trötthet. En sak som jag märker på mig själv när jag har för mycket i tankarna och för lite energi är att jag blir dåligt mycket disträ och glömsk. Jag har inte koll på någonting, vilket är fruktansvärt frustrerande! Idag förstörde jag lite för min klass genom att inte komma för att jag hade en skiva i skåpet som de behövde. Hade jag någon tanke på den? Nej, såklart inte och nu känns det så dåligt! Som tur är är att jag har ett kodlås, så de kunde komma åt den ändå, men det tog sin lilla tid att få fram smset. Vilket ju i sin tur är förståeligt eftersom de har lektion. Åh dumma mig.

Ibland får jag för mig att jag har lite sämre minne sedan jag ramlade av några hästar i somras och tog emot mig med huvudet.

Så. Nog om det. Nej inte än förresten. Jag kan känna lite nu sedan jag började igen att jag nog har ramlat in i en liten svacka, att jag börjar tappa inpirationen till dansen, att jag tappar lusten. Men samtidigt tänker jag verkligen inte ge upp. Jag är ingen ge uppare. Så det så. Det känns också lite tungt, men jag är ju så himla vältränad så det är ju inga som helst problem för mig.
Så. Nu är jag klar med ynklighetskriverierna. 

Häromdagen skulle jag köpa bananer och lunkade lungt fram mot fairtradebananerna. När jag precis ska ta dem står det en tant vid de besprutade bananerna och säger till mig i stil med "Ta inte de där bananerna, det är precis samma sak, de är bara dyrare. De är inte nyttigare, jag vet för jag har jobbat med läkare i åtta år." Så håller hon på och jag får inte en syl i vädret för att ens försöka berätta för henne varför jag köper de bananer jag köper, utan hon försökte verligen övertala mig.

Jag tyckte hon var oförskämd, så då var jag oförskämd tillbaka och gick där ifrån utan att vänta på att hon pratat till punkt. Men en klase fairtradebananer i handen. Ha!

I måndags hade vi en vikarie som vi har haft förut, en kille som lär ut commercial dans. Första gången vi hade honom blev jag så frustrerad och var riktigt usel, så nu när vi skulle ha honom var jag nervös innan och i början av lektionen. Den här gången gick det lite bättre och var faktiskt kul. Jag ska nog gå på någon kvällsklass för honom, för det kan vara nyttigt för mig tror jag. Jag länkar ett klipp på honom när han och två andra dansar den kombinationen vi hade första gången. Det går fort så ni förstår säkert att jag fick en gnutta panik!

Frida, en vän från Ålstatiden, var här i helgen också. Det var jättekul! På lördagen såg vi Benkes (Medlem från Bounce) Svansjön. Väldigt bra, plus att vi hade en bekant med som dansade. På kvällen var vi några stycken som gick ut på lokal och dansade hela natten lång. En fantastisk helg!


Love.

Jag har haft ett underbart jullov! För att börja med det som alla svenska tycker om att prata om: vädret. Det var.. varierande är väl ett ganska bra ord för det. Snö, regn, storm, solsken, hagel, många plusgrader, många minusgrader.. Ja, det var allt som man kan önska sig! Och tur för mig att jag gillar väder!

I övrigt så hade vi en ganska lugn jul. Köket är ju inte riktigt färdigt än, men det är ändå väldigt, väldigt fint! Mamma och pappa har gjort ett och gör ett fint jobb med det! Jag är en gnutta stolt över dem!

Hanna, Simon och Jesper var också hemma över julen. En jul utan familjen finns helt klart inte.

Nyår spenderades i Flemingsberg med Edward och två andra vänner. Spel och god mat blev det den kvällen. Och ett nytt år så klart! Dagen efter startade jag och Edward det nya året med tonårsfasoner och kom inte upp förrän vid lunchtid. Det är en bra start på det nya året.

Det som har färgat mitt lov mest är ju att jag har haft två gäster i hagen, Biskup och Gaspur. Hanna, Simon och pappa har lärt sig mycket mer om hästar och ridning och jag har haft jättekul när jag fått hjälpa dem in i hästvärlden. Jag älskar Biskup bara mer och mer för varje dag. Han är en underbar häst. Han är en svår häst, en svår utmaning för mig, men det vill jag ha och det lär jag mig av. Han är en underbar häst!

Nu är lovet slut och här sitter jag. Livet skulle ju nu vara underbart, imorgon ska jag få träffa mina fina klasskompisar, jag kommer få fortsätta kämpa för att försöka lära mig dansa och i princip varje helg är bokad hela våren med roliga saker ända fram till skolavslutning. Jag har en påhejande familj och en underbar pojkvän.

Men.

Idag ringde Jessica, min chef, tillika goda vän och ägare till Biskup, och berättade om en olycka som hänt på grund av Biskup. Hon kommer behöva sälja honom. Nu. Han funkar inte som turridningshäst. Det betyder att han kommer försvinna från Ösjönäs. Det betyder att jag inte kan träna och rida honom. Det betyder att han kommer försvinna. Jag blev erbjuden att köpa honom för en billigare summa än vad Jessica skriver i annonsen och då får jag en del tillbehör också.

Hur ska jag göra nu? Ska jag köpa honom och binda mitt liv till honom efter det här dansåret? Kommer jag kunna plugga och resa så som jag tänkt att jag ska hinna innan jag stannar någonstans? Kommer jag om fem år bli förbannad på mig själv för att inte ha köpt honom? Om jag köper honom, kommer jag då om fem år bli förbannad för att jag köpt honom?

Jag känner mig helt bakbunden. Hur jag än jag gör kommer jag förlora på det. Skit.

Veckan som gått gick väldigt snabbt (precis som alla andra veckor den här terminen!). Jag kom tillbaka till skolan i måndags, det var faktiskt hur skönt som helst! Slit och svett med en gång, precis som jag vill ha det.

På tisdagkvällen gick en hel hög av oss i klassen till Balettakademien och såg på en elevföreställning där. Så sjukt bra! Vissa nummer kan man verkligen inspireras av! Och jag hade Maria från min klass bredvid mig, hon gick förberedande på BA förra året, så hon kunde berätta när det var treor, tvåor, ettor eller elever från förberedandeklassen som var på scenen. Men ja, vissa nummer var verkligen så himla bra!

Vi i ettan skulle göra ett Lussespex till fredagen. Vi har förberett hela hösten inför det, men på torsdag kväll fick vi komma till skolan och fixa och repa det sista och sedan försöka hinna få oss en blund innan det var dags att visa den på fredag morgon. Några av oss lyckades få turen att få sova i alla fall en timme. Den blev i alla fall en succe och vår lärare Annette sa att det var den bästa på många år, kanske någonsin! Härligt!

Jag inledde lovet med två långa jobbdagar, imorgon kväll ska jag också få jobba lite. Skönt att få in några slantar, det behövs!

Snart får jag hem de underbara hästar också. Hela lovet har jag dem här hemma och tjo vad här ska tas vara på den tiden!

När jag for hem på jullov så kände jag mig inte riktigt bekväm.. En stor del av hösten har jag känt att dansen inte alltid har varit så rolig, att det bara varit ett enda långt slit. Men nu när jag skulle fara hem ville jag inte riktigt gå på jullov, för jag hade fått en nytändning på dansen! Då ville jag ju bara fortsätta! Nu ska jag behålla den känslan till 16:e januari så jag känner nytt mod och nöje med att börja skolan igen. Åh vad jag älskar att dansa!

Det är snö här. Ganska mycket faktiskt, kanske en halv decimeter. Nu är det dessutom soligt och vindstilla, ett perfekt vinterväder. Det är nu man egentligen ska ta en lugn och härlig vinterritt med en liten lurvig islandshäst. Men det kommer ju garanterat bli sådana här fina dagar på jullovet också, så då får jag mig min lurvritt.

Jag ska snart ut och ta mig en liten promenad. Jag tror min mage kan må bra av det och förhoppningsvis får jag lite mer aptit av det också. Det är helt katastrof det här. Nu hela veckan, sedan fredagen, har jag inte haft någon aptit och inte kunnat äta speciellt mycket och haft väldigt ont i magen. Det är mycket frustrerande eftersom jag inte vet exakt vad det beror på. Om jag nu nödvändigtvis behövde vara sjuk kunde jag väl ha feber eller något som man vet vad det är.

Just nu längtar jag lite till julafton. Dels är det ju hela grejen med julafton, mysigt, brasa, mat, tända ljus och värme. Men i år är det så mycket annat också. Farmor och farfar kommer ju som vanligt (ingen jul utan dem), hela familjen samlas här på Skagabygget, antagligen kommer det vara snö ute, vi kommer ha två hästar där ute i hagen tillsammans med fåren, köket kommer äntligen vara färdigt och härligt julpyntat och det bästa av allt, mamma och pappa är äntligen, äntligen lediga och kan pusta ut. Det är de så himla värda efter det här året med allt som krävts av dem.

Men Hanna och jag har haft en överträffligt bra helg, trots diverse magproblem.

Vi har myst en himla massa, Hanna hann köpa sig ett par finfina handskar igår och få sig en härlig portion sushi. Idag fick hon sig en prima almanacka på svenska och några notelappar till.

Jag fick mig köpt en ordentlig vinterjacka, äntligen(!), så nu kan jag vandra till både syd- och nordpolen utan att frysa om min lilla överkropp. Dessutom fick jag mig också en almanacka och några notelappar till. Som grädden på moset köpte jag några par örhängen som jag spanat in ett tag för att skämma bort mig själv en smula.

Hmm.. jag är ganska säker på att några utav er undrar hur det är med mig egentligen. Min teori lyder så här:

Vi har haft temavecka nu, vilket betyder att den har varit oerhört slapp till skillnad för våra vanliga veckor. Då passade min kropp på att känna efter lite och fundera på hur den mådde och hur mycket den hade vilat egentligen. Så, nu ligger jag här i sängen och är väl inte helt och hållet på topp skulle jag knappast säga. Men saken är den att jag känner mig inte direkt sjuk, bara helt slut och orkar inte och kan inte äta så mycket. Ja ja..

För övrigt är det en lugn dag på min gata i stan. Städ och tvätt-söndag. Jösses, det får mig verkligen att låta som en stadslolla. Men, oroa er inte. It won't happen.

Jag läser just nu en bok som en snubbe som heter Reynir Aðalsteinsson har skrivit som handlar om hantering med islandshästar. Mycket bra verklighetsflykt från staden och enastående förberedlse för min fortsatta hästhanteringskarriär.

För några veckor sedan hade jag en dag då jag fick gå hem tidigare för min kropp sagt stopp. Jag har haft känningar i kroppen att det är på gång igen, så jag stannade hemma idag för att sova, stretcha ut ordentligt och äta bra.

Jag brukar ju inte tycka att saker och ting här i världen är speciellt läskiga, men det här var rätt upplivande.

Bilen hade inget synligt blåljus och inga sirener på. Själv traskade jag på i mina egna tankar över övergångsstället där jag fått tillåtelse av den gröna gubben. Jag tänkte också att bilen som kom hade ju rött så han kommer ju stanna. Men när han var typ tio meter från mig och hade mig precis framför satte han på sirenerna och jag fick en himla fart för att inte bli påkörd för han hade rätt hög fart.

Annars mår jag bra.

Hur som helst.

Veckan efter förra inlägget var en rätt lugn vecka. Vi hade visserligen ganska hård träning som vanligt, men tvåorna hade uppdansning den veckan så två förmiddagar fick vi se vad de har haft för sig på lektionerna.

Förra veckan hade jag lov! Åh vad efterlängtat det var. Jag hade så mycket för mig så i och för sig var det ju inte mycket till lov, men jag kom bort från Stockholm, från skolan och fick komma in i min älskade skog. Dessutom fick jag ju hem två gentlemän från Ösjönäs som också ska komma på jullovet. Pappa och jag påbörjade vårt bygge i ladugården där det till jul förhoppningsvis ska stå två boxar.

Världens bästa Frida (vän från Ålsta) var hemma hos mig några dagar också. Det var så himla skönt att äntligen få prata och mysa med henne igen på riktigt, inte bara på skype. Vi hade mycket att ta igen. Thanks mate!

Innan gentlemännen, det är alltså två hästar jag menar då, kom så restaurerade jag hela hagen plus att min far och jag byggde en ny grind, den blev för övrigt jättesnygg!

Det var praktiskt taget det som hände på en vecka. Ja förresten, jag hann ju jobba en halv dag också. En ridtur på Ösjönäs med ett gäng härliga invandrarkillar.

Jag måste ju självklart skriva om mina resor till Stockholm den senaste tiden. För den som tror på ödet kan nog tro att ödet gör sitt bästa för att jag inte ska vara i här. De flesta resor har strulat på något sätt. Men det värsta var nog helgen innan lovet då jag for till Hanna och Jesper i Oslo och skulle flyga hem. Tror man inte då att jag missar flyget..? Haha jo det var precis vad jag gjorde.

Nu i helgen så blev det likadant. Jag blev skjutsad av mamma upp till Hallsberg och då missade jag tåget med några sekunder! Då hoppade jag på tåget som gick en halvtimme senare. Döm om min förvåning när jag kom till Centralstationenen en halvtimme tidigare än det första tåget som jag skulle åkt med.

Lite bilder från vecka som gått:

Nu har jag fått min frys! Den är rätt söt, vit och den låter. Jag hoppas bara att den inte låter så mycket att jag inte kan sova. Det märker vi helt enkelt.

Idag hade vi vår sista uppdansningsdag. Det gick ganska bra, men jag blev inte nöjd med den moderna dansen. Jag brukar ju göra mycket bättre på de vanliga lektionerna. Vi hade balett och breaking på uppdansningen också, breaking skulle vi dessutom ha på eftermiddagen senare, men vår lärare var så snäll så vi hade en strech- och pratlektion då istället.

Det kändes väldigt slappt hela eftermiddagen, eftersom vi hade prat och teater på jazzlektionen också, så jag gick hela vägen hem. Det tog 35 minuter i raskt och hurtig Moa-takt.

Jag hade tänkt att åka in till stan på ett event där, Pump up the Jam, som är ett streetbattle som åker runt i hela Sverige. En kompis i klassen skulle battlea där, några lärare från skolan skulle hålla i det och en av de lärare som jag har skulle vara domare. Men eftersom det tog sådan tid för killarna från Elektrolux att komma med frysen var det ingen idé att åka dit. Tråkigt.

Nu är det ju oktober och då är det ju alltid dags för Törebodas ungdomsläger. Jag ska dit imorgon och det ska bli så skönt.

Idag träffade jag en av de som bor i mitt hus och han har en "Grey leader-grey leader" alphahund, till och med med stympad svans. En sådan här om någon missat vilken jag menade:

Amanda var här ikväll. Vi åt mackor, kex och ost, drack te och såg på matchen mellan Sverige-Holland. Vi pratade av oss, så där som man behöver ibland med en god vän. Vi pratade bland annat om något skrämmande som vi båda har observerat sedan vi kom hit, nämligen detta: Stockholms invånare är kalla. De bryr sig inte. Självupptagenhet. Det är inte bara sådant man har som fördomar mot detta folk, det är faktiskt sant. Skrämmande sant.

Sådant gör att man längtar hem till skogen. Hem till grannsämja. Hem till skogen där man hälsar hjärtligt med "grannar" som bor tre mil bort.

Men man ska ju inte dra alla stockholmare över en kant. Idag träffade jag faktiskt en fantastisk tvättäkta (för mig) stockholmare med familj, nämligen Martin "Luddskalle" Zetterquist. Han har sitt kontor vägg i vägg med min skola och där träffade jag honom med han fina familj som jag inte har i minne att jag träffat förut. Hans yngsta dotter dansar kvällskurs på min skola med samma balettlärare som jag har. Det var så himla kul att få se honom!

Nu har vi uppdansning i skolan. Det betyder att vi har några kortare lektioner nu tisdag, onsdag och torsdag då vem som helst kan få komma och se på. Syftet är att våra lärare ska få se hur vi är i de andra ämnena. Det gick bra, väldigt bra faktiskt.

Nu vann Sverige! Nu kommer jag sova gott. Imorgon ska jag dessutom till Edward och sova hos honom. Lycka!

Den här veckan har varit riktigt tung. Muskler och leder är helt slut, energin är borta med vinden och motivationen sviktar. Men när det är på det sättet finns det ju bara en sak att göra, nämligen bita ihop och köra på. Det är lov om tre veckor vilket betyder en hel veckas välbehövlig vila. Det ska bli skönt.