Vecka 19

Jag har bestämt mig för att försöka gå till gymmet lite då och då. Dumma unge, tänker ni då, när det ändå tränas så mycket. Men faktiskt är det så att jag måste träna upp min kondition. Dansare är inte lika med bra kondition. Så jag ska alltså köpa mig ett litet läckert gymkort.

Så. Idag var jag runt här där jag bor och det visade sig att jag har tre olika ställen att välja på och alla tre ligger ungefär 2 minuter bort från mitt hem. Friskis och Svettis, Sats och Sportlife.
•Sats går bort med en gång, man kunde bara köpa årsmedlemskap som man var tvungen att betala månadsvis á 495 kronor i månaden.
•Friskis och Svettis kostar i 500 kronor i månaden, 90 kronor per gång.
•Sportlife kostade 900 kronor i månaden, man kunde inte köpa per gång.

Rent ekonomiskt väljer man ju helt klart Friskis och Svettis först. Men där var det flest folk. Egentligen skulle jag helst ha tränat på Sats, därför att det var finast lokaler. Sportlife hade också ganska fina lokaler, men inte alls samma som Sats. Om jag köper Sats' medlemskap kan jag träna vart jag vill i hela Sverige.

Hur ska jag göra? Riktigt synd att Sats inte hade något bra betalningssätt.



Love.

Vecka 18 del 2

I helgen har jag varit hemma. För att jobba. Därför att mamma skulle gå bort och behövde en inhoppare. Så jag for hem och tog med mig Edward som sällskap, så fick vi en helg tillsammans. Mysigt!

Jag tänkte också passa på att skriva om min underbara tröja! Jag fick den av min kära mor när vi var på second hand-affären Stil i Skövde. Det är en Peak Perfomance-tröja i 100% merinoull. Så underbar! Och alldeles lagom varm. Tack fina mamma för den!

Det kanske ser ut som en sjömanströja, men det är faktiskt en luva.


Förresten. Jessica har sänkt priset på Biskup med ytterliggare 5000 kronor.. Åh..


Love.

Vecka 18

Idag är jag lite ynklig. Av någon anledning skriver jag nästan bara när jag är lite ynklig nu för tiden. (Vilket ju inte är en så konstig anledning, eftersom det är då jag har tid att skriva, för när jag inte är ynklig har jag jag inte tid för då har jag ett liv istället.)

Jo, men idag är jag hemma. Jag har en sådan där dag när jag bara behöver vila och tömma min överfyllda känslokopp. Så senare idag ska jag se en riktigt sorglig film så jag får ut allt jag känner och all min trötthet. En sak som jag märker på mig själv när jag har för mycket i tankarna och för lite energi är att jag blir dåligt mycket disträ och glömsk. Jag har inte koll på någonting, vilket är fruktansvärt frustrerande! Idag förstörde jag lite för min klass genom att inte komma för att jag hade en skiva i skåpet som de behövde. Hade jag någon tanke på den? Nej, såklart inte och nu känns det så dåligt! Som tur är är att jag har ett kodlås, så de kunde komma åt den ändå, men det tog sin lilla tid att få fram smset. Vilket ju i sin tur är förståeligt eftersom de har lektion. Åh dumma mig.
Ibland får jag för mig att jag har lite sämre minne sedan jag ramlade av några hästar i somras och tog emot mig med huvudet.

Så. Nog om det. Nej inte än förresten. Jag kan känna lite nu sedan jag började igen att jag nog har ramlat in i en liten svacka, att jag börjar tappa inpirationen till dansen, att jag tappar lusten. Men samtidigt tänker jag verkligen inte ge upp. Jag är ingen ge uppare. Så det så. Det känns också lite tungt, men jag är ju så himla vältränad så det är ju inga som helst problem för mig.
Så. Nu är jag klar med ynklighetskriverierna. 

Häromdagen skulle jag köpa bananer och lunkade lungt fram mot fairtradebananerna. När jag precis ska ta dem står det en tant vid de besprutade bananerna och säger till mig i stil med "Ta inte de där bananerna, det är precis samma sak, de är bara dyrare. De är inte nyttigare, jag vet för jag har jobbat med läkare i åtta år." Så håller hon på och jag får inte en syl i vädret för att ens försöka berätta för henne varför jag köper de bananer jag köper, utan hon försökte verligen övertala mig.
Jag tyckte hon var oförskämd, så då var jag oförskämd tillbaka och gick där ifrån utan att vänta på att hon pratat till punkt. Men en klase fairtradebananer i handen. Ha!

I måndags hade vi en vikarie som vi har haft förut, en kille som lär ut commercial dans. Första gången vi hade honom blev jag så frustrerad och var riktigt usel, så nu när vi skulle ha honom var jag nervös innan och i början av lektionen. Den här gången gick det lite bättre och var faktiskt kul. Jag ska nog gå på någon kvällsklass för honom, för det kan vara nyttigt för mig tror jag. Jag länkar ett klipp på honom när han och två andra dansar den kombinationen vi hade första gången. Det går fort så ni förstår säkert att jag fick en gnutta panik!
http://www.youtube.com/watch?v=7uorvBy0TOY

Frida, en vän från Ålstatiden, var här i helgen också. Det var jättekul! På lördagen såg vi Benkes (Medlem från Bounce) Svansjön. Väldigt bra, plus att vi hade en bekant med som dansade. På kvällen var vi några stycken som gick ut på lokal och dansade hela natten lång. En fantastisk helg!


Love.

Vecka 17

Nu sitter jag här i min lilla lya här på söder. Söderbruden Moa.

Jag har haft ett underbart jullov! För att börja med det som alla svenska tycker om att prata om: vädret. Det var.. varierande är väl ett ganska bra ord för det. Snö, regn, storm, solsken, hagel, många plusgrader, många minusgrader.. Ja, det var allt som man kan önska sig! Och tur för mig att jag gillar väder!

I övrigt så hade vi en ganska lugn jul. Köket är ju inte riktigt färdigt än, men det är ändå väldigt, väldigt fint! Mamma och pappa har gjort ett och gör ett fint jobb med det! Jag är en gnutta stolt över dem!
Hanna, Simon och Jesper var också hemma över julen. En jul utan familjen finns helt klart inte.
Nyår spenderades i Flemingsberg med Edward och två andra vänner. Spel och god mat blev det den kvällen. Och ett nytt år så klart! Dagen efter startade jag och Edward det nya året med tonårsfasoner och kom inte upp förrän vid lunchtid. Det är en bra start på det nya året.

Det som har färgat mitt lov mest är ju att jag har haft två gäster i hagen, Biskup och Gaspur. Hanna, Simon och pappa har lärt sig mycket mer om hästar och ridning och jag har haft jättekul när jag fått hjälpa dem in i hästvärlden. Jag älskar Biskup bara mer och mer för varje dag. Han är en underbar häst. Han är en svår häst, en svår utmaning för mig, men det vill jag ha och det lär jag mig av. Han är en underbar häst!

Nu är lovet slut och här sitter jag. Livet skulle ju nu vara underbart, imorgon ska jag få träffa mina fina klasskompisar, jag kommer få fortsätta kämpa för att försöka lära mig dansa och i princip varje helg är bokad hela våren med roliga saker ända fram till skolavslutning. Jag har en påhejande familj och en underbar pojkvän.

Men.

Idag ringde Jessica, min chef, tillika goda vän och ägare till Biskup, och berättade om en olycka som hänt på grund av Biskup. Hon kommer behöva sälja honom. Nu. Han funkar inte som turridningshäst. Det betyder att han kommer försvinna från Ösjönäs. Det betyder att jag inte kan träna och rida honom. Det betyder att han kommer försvinna. Jag blev erbjuden att köpa honom för en billigare summa än vad Jessica skriver i annonsen och då får jag en del tillbehör också.
Hur ska jag göra nu? Ska jag köpa honom och binda mitt liv till honom efter det här dansåret? Kommer jag kunna plugga och resa så som jag tänkt att jag ska hinna innan jag stannar någonstans? Kommer jag om fem år bli förbannad på mig själv för att inte ha köpt honom? Om jag köper honom, kommer jag då om fem år bli förbannad för att jag köpt honom?

Jag känner mig helt bakbunden. Hur jag än jag gör kommer jag förlora på det. Skit.



Love.

RSS 2.0