The inception

I natt hade jag en skojig och bra dröm. Nej, inte en dröm, utan två drömmar. En dröm i drömmen! Jag ska berätta om drömmarna, men låt oss först säga att den första drömmen är dröm 1 och den drömmen som var i drömmen är dröm 2 så vi har ordning på dem.

Så. Dröm 2.
Jag och några kompisar bor i ett random strandhus (typ fint hus vid Kaliforniakusten), ett litet kollektiv. Det är natt och jag är på väg till toaletten från mitt rum, iklädd endast handduk eftersom jag sover naken och tycker det är enklast att bara slänga på mig den. Samtidigt är några killar på rundvandring i vårt hus (fråga mig inte varför de var på rundvandring mitt i natten) för att se hur det ser ut och så. I drömmen ser det ut som typ de populäraste killarna på gymnasiet.
Jag ska gå tillbaka till mitt rum från toaletten, men av någon outgrundlig anledning hade min handduk försvunnit, så jag var tvungen att gå tillbaka spritt språngande naken. I mitt försök till att vara diskret råkar killarna gå förbi precis då och den ena utbrister "Jäklar vilken snygg kropp du har!"

Vaknar upp till dröm 1.
Så fort jag vaknar upp känner jag en så härlig känsla efter den komplimangen jag fick i dröm 2, men jag måste berätta om min roliga dröm för någon. Så jag hittar några kompisar, folk som går på skolan men kommer inte ihåg vilka, och vi alla skrattar hjärtligt åt min härliga dröm.

Vaknar på riktigt och känner fortfarande glädje över den fina och spontana komplimangen jag fick av snubben dröm 2. Har faktiskt varit lite glad över den hela dagen. Jag gillar att drömma.

Love.

Det som göms i snö kommer upp i tö

"Pling pling"

Nu är det vår och då vill man ha nya saker. Ackåve, för den som ändå hade råd. Men det är också tiden då man ska söka till diverse skolor som man behöver specifika kläder till och då är det inte så att man tar hänsyn till vare sig om man vill eller inte, eller vad plånboken har för åsikt. Vad jag vill ha sagt är att jag har nu köpt en riktig body att dansa i. Snygg som tusan! (Kunde ju inte ha på mig en ful heller..)


Jag och Hedda gör solon igen. Eftersom vi inte kan ta oss till Oslo på intagningsprov ska vi skicka en film i stället och där ska man ha med en minuts solo. Jippie. Jaja, jag har gjort mitt nu, men så himla nöjd är jag nog inte. Jaja.

I helgen far jag hem. Även om resan suger åsnerumpa, så ska det bli himla kul att träffa hela familjen igen! Och vi ska rida allihop, åh vad roligt!

Love.

Randig bringa

Så här kan det gå om man stretchar för hårt på randiga mattor:


Love.

My ballet shoes



Love.

Tillbaka i verkligheten

Nu är jag tillbaka i den så kallade verkligheten igen. Vi har haft vår strålande show "DIVA" och visade den sista föreställningen i går. Vi alla var helnöjda och stolta med vår show.
Det som var lite tråkigt var sista showen. Innan fick vi höra att det skulle vara fullsatt (en gymnasieskola skulle komma och se oss), men sedan visade det sig att lärarna hade sagt till alla elever att det var frivilligt att gå.. och vilken gymnasieungdom vill komma och se något sådant en fredageftermiddag klockan två när de kan fara hem i stället? Mycket besvikelse och lite publik blev det. Ja ja.

Idag och igår har några av oss på skolan legat på taket utanför vår balkong och gassat i solen. Underbart! Hoppas på de första bruna tecknen på huden och insupit fullt med D-vitaminer. Härligt, härligt, härligt! Vi ska snart sätta oss där ute igen och äta lite middag i eftermiddagssolen. Bäst att passa på innan den proppfulla skolveckan börjar igen.

Jag har även börjat öva med mina tåskor. Svårt, gör rätt ont och min balans är lika med zero, men det är ändå rätt skoj. Jag hoppas ju i alla fall att jag ska bli något så när hyfsad på det någon gång i mitt liv. Jag kommer ju aldrig befinna mig på scen inför publik med dem, men det kanske kan förbättra mitt lyft i magen och balans för annat jag ska visa på scenen.

Min fina chiliväxt har efter många tidigare försökt nu lyckats med sitt självmord. (Nej då, det var inte alls så att jag glömde vattna den..) Den var så fin och fick så fina frukter i höstas, men den stod helt enkelt inte ut.
nu har jag köpt en ny växt! En jättefin Ficus à la Bonsai som är jättesöt! Han liknar den lilla krabaten i Pans Labyrint som ska hålla flickans mamma vid liv, så jag var bara tvungen att ha honom.

Nu på kvällen såg vi ett program om en brittisk kvinna som fick chansen att bo med en grupp från den etiopiska urbefolkningen Hamar och jag bara kände hur hela min kropp längtade tillbaka till Kenya. Till folket, till värmen, till gemenskapen, till äventyret..

Min fina lilla Bonsaificus.

Organiserat kaos i vår loge.

Mitt Afrika.

Love.


Ps. Hanna är du glad nu? Pyss!

RSS 2.0