dans

Hemkommen och vardagen är igång igen.

 

Idag tränade jag med Faxi, så himla kul. Vi tränade med presenningen idag och han är så himla cool med den! I morgon ska jag be pappa ta lite kort när jag tränar honom. Han är så rolig!

 

Jag hann även med en liten snabbtur med Neisti, nyskodd och fin. Skönt att kunna motionera dem ordentligt nu.

 

Är lite lycklig i själen nu när jag kommit hem och fortfarande känslan kvar från helgen i Köpenhamn. Jag har haft det så himla bra! Jag har lärt känna underbara människor, lärt mig roliga och fräna saker och sett hur Köpenhamn ser ut.

 

Det vi har fått lära oss är bland annat att kunna slåss utan skada varandra, även kallat stage fighting. Man lär sig att agera rätt som om man blev slagen, man lär sig att falla rätt så man inte gör illa sig när man landar på marken, man lär sig olika sätt att "slå" på som kan se bra ut på film. Och en hel del annat.

 

Det var väldigt många nationaliteter där också, vilket var väldigt roligt. Vi var tre svenska, sedan var det några norrmän/norskor, danskar, en britt, en tyska, en österrikiska, en italienare, en amerikanska och några estländare. Så vi var verkligen en blandad kompott. Eftersom vi hade så olika språk allihop så höll vi oss till engelska, så nu när jag kom till Sverige hade jag lite svårt att ställa om. Men det går ju fort att komma tillbaka.

 

Snart kommer jag få lite bilder från helgen, så då kan jag lägga upp några så ni får se.

 

I morgon trodde man ju att jag skulle få frid och fröjd och få sova ut lite, men icke då. På förmiddagen måste jag hinna med att byta däck på bilen, sedan vid tolv kommer hovslagaren och på eftermiddagen ska jag in till Karlsborg. Fullt ös!

 

 

I detta nu sitter jag i Köpenhamn. I ett studentboende med typ hundra danskar. Jag förstår inte vad de säger, så jag ler och nickar när någon pratar med mig.

 

Okej då, det bor en svensk här också. Cu, Hannas kompis från ett folkhögskoleår, bor här och har blivit läkare. Jag behövde boende här den här helgen, så Hanna slog i hop ett plus ett och hörde av sig till Cu. Vi har precis ätit en jättegod middag som Cu trollade ihop. Nu är jag mätt som en propp.

 

Vad gör jag då i Köpenhamn? Jo, det är så att jag ska på en kurs här nu i helgen, och det är inte vilken kurs som helst, utan en stuntkurs. Så jag ska hänga i linor och låtsas att jag är med i ett slagsmål. Typ. Mer exakt vad jag ska göra kan man få veta efter helgen, för om sanningen ska fram vet jag inte helt exakt själv vad vi ska hitta på. Men det ska bli väldigt spännande och roligt!

 

 

Idag trygghetstränade jag med Faxi en liten stund. Med det menar jag att jag tränar honom till att inte vara rädd för någonting, man kan använda sig av alla möjliga saker som en häst kan vara rädd för. Ett paraply, en presenning, lite allt möjligt som kan vara läskigt som sagt. 

 

Idag använde vi en regnjacka. Vissa hästar skulle klättra upp i ett träd för att det skulle vara så läskigt. Inte Faxi inte. Han tittade på den lite när jag ruskade den precis bredvid honom och sedan blev han mer intresserad av att det kom en katt där borta. 

 

Jag la den på honom och det ryckte bara lite i örat, så rädd var han. Det som var värst for honom var när jag ruskade mot hans bakben, men sedan var inte det heller så farligt.

 

Men det roligaste var när jag band regnjackan runt halsen på honom och lät honom gå runt mig. Det såg ut som han hade en liten sjal på sig! Nästa gång jag ska träna trygghetsträning med honom ska jag ta lite bilder, så ni får se hur det ser ut.

 

Han är så duktig!

 

Jag och min far fick oss en uppvisning som hette duga idag. Tre spralliga hästar, varav två hormonstinna, galopperade, gjorde bocksprång, hoppade upp och ner och for överallt samtidigt i hagen. Det är nämligen så att Katla brunstar och Faxi har inte riktigt än förstått att han är kastrerad, så de är på varandra som två nykära tonåringar. Och Neisti tycker nog bara att det är kul med lek och skoj.

 

Tyvärr resulterade den här uppvisningen i en tappad sko, vilket var tråkigt eftersom pappa och jag tänkt att rida ut tillsammans. Så jag fick rida ut på Katla själv. Det var inte heller det sämsta. Hon är så rolig att rida, speciellt när man har hittat henne och kan kommunicera med henne. Mycket tölt och galopp blev det! Mycket häst i en liten skepnad är hon.

 

Idag körde jag till Töreboda för att vara med på kören. På vägen dit fick jag möte och precis när jag mött den andra bilen ser jag precis framför mig en tjej som går längs med vägkanten. Mörkkädd och utan reflexer, det är helt mörkt ute. Jag var en hårsmån från att köra på henne. Sånt kan göra mig så arg. Att folk inte förstår. Egentligen borde det vara böter på att inte ha reflex på sig när man är i trafiken. Jag menar, när en bil saknar lyktor kan man ju få böter för att man inte bytt glödlampa, så varför skulle inte en som går utan reflexer få samma sak? 

På vägen hem senare mötte jag lite annat folk som gick på vägen, när jag kommit ut från Töreboda och ut på landet. Där fanns det knappt en kroppsdel som inte hade reflex. Vi på landet och i skogen kan mycket bättre än de i stan. En ros till oss.

 

Nu ska jag tänka lite på turen med Katla så blir jag nöjd och glad igen.

 

Nu ska jag försöka mig på en nystart. För din skull farfar, och för din skull Hanna. 

Eftersom jag inte dansar så mycket längre så kan jag ju inte skriva om det, så jag får hålla mig till sådant jag faktiskt gör nu.

I nuläget ser min vardag ut så här: Jag har säsongsledigt från Ösjönäs. Jag har tre hästar hemma, varav en utav dem är en unghäst som jag ska rida in och lära de viktiga sakerna i livet. I bland får jag erbjudande om att vikariera på Fredsbergs friskola. Helgerna är fyllda med roliga saker nu november och i december börjar alla julbord.

 

Just idag har jag varit förskoleklassfröken. Det var minst sagt spännande! Det var andra gången jag var på skolan, jag hade min första dag i torsdags, och jag hade mer eget ansvar idag. Men det gick bra, barnen var snälla och hjälpte mig ganska mycket. Vi eldade lite och gjorde pinnbröd. Jag är ju ingen elit på att göra pinnbröd (vi gör ju oftare bannocks, alltså stekpannebröd) men det blev ändå rätt bra. På torsdag ska jag dit igen och ha en dag med ettorna.

 

Faxi heter unghästen som jag har fått ansvaret för. Jessica, min chef och vän, köpte honom praktiskt taget för min skull. Jag ska göra allt jag kan för att han ska bli en bra häst att rida och hantera. Jag är ju inte så erfaren med unghästar så det ska bli väldigt spännande och inte minst lärorikt! 

 

Vackra Faxi.