dans

Amanda var här ikväll. Vi åt mackor, kex och ost, drack te och såg på matchen mellan Sverige-Holland. Vi pratade av oss, så där som man behöver ibland med en god vän. Vi pratade bland annat om något skrämmande som vi båda har observerat sedan vi kom hit, nämligen detta: Stockholms invånare är kalla. De bryr sig inte. Självupptagenhet. Det är inte bara sådant man har som fördomar mot detta folk, det är faktiskt sant. Skrämmande sant.

Sådant gör att man längtar hem till skogen. Hem till grannsämja. Hem till skogen där man hälsar hjärtligt med "grannar" som bor tre mil bort.

Men man ska ju inte dra alla stockholmare över en kant. Idag träffade jag faktiskt en fantastisk tvättäkta (för mig) stockholmare med familj, nämligen Martin "Luddskalle" Zetterquist. Han har sitt kontor vägg i vägg med min skola och där träffade jag honom med han fina familj som jag inte har i minne att jag träffat förut. Hans yngsta dotter dansar kvällskurs på min skola med samma balettlärare som jag har. Det var så himla kul att få se honom!

Nu har vi uppdansning i skolan. Det betyder att vi har några kortare lektioner nu tisdag, onsdag och torsdag då vem som helst kan få komma och se på. Syftet är att våra lärare ska få se hur vi är i de andra ämnena. Det gick bra, väldigt bra faktiskt.

Nu vann Sverige! Nu kommer jag sova gott. Imorgon ska jag dessutom till Edward och sova hos honom. Lycka!