Va? Vig? Jag? Nehee du...

Haha vem har sagt att jag har bra balans? Vem det nu är är en lögnare. Den som sagt att jag var vig är också en lögnare.

Ja, du gissar rätt, idag var första balettlektionen. Underbart! Men ändå inte. Jo, det var underbart ändå, fast på ett mera smärtsamt sätt. Nu tros det säkert att jag en sådan person som älskar att skada mig själv och få ont, men så är inte fallet.

Idag började jag dagen, pigg som en lärka klockan 06.25 för att gå på en morgonpromenads-date. Det kanske låter djärvt av mig, men det var faktiskt inte värre än att vi var två motionssuktande människor som råkade vara av olika kön och därför fick tillfället benämningen date. Hur som helst var vi ute och traskade i 40 minuter och det gjorde nog gott för både honom och mig. Fränstas uppförsbackar är inte att leka med.

På dansen fick vi sällskap av Artisttvåorna också. Eftersom vi inte var så många från början störde det inte oss. Som tur var (!) var de inte några eliter heller så det kändes lite bra. Men, nu ska jag inte vara sådan. Jag har ju faktiskt lovat mig själv att bara jämföra mig med mig själv och nu ska jag bannemej göra det.

Sista danspasset idag, de sista momenten, skulle vi börja koreografera. Urs tänkte jag, okunnig som jag är. Först fick vi vara tre och tre och fick fyra mooves som skulle vara med (ett hopp, en snurr, en "avancerad" handrörelse och en "avancerad" fotrörelse) och de skulle vi då sätta ihop till en liten minidans på typ tre 8:or. Det gick faktiskt. Kanske inte blev en i stil med danserna i Lion King, men det blev något.

Det var efter det det värsta kom. Det som jag varit mest nervös för. Vi skulle under en låt försöka få ihop en liten kort och enkel koreografi själva och precis som jag trott innan skulle hela min kropp låsa sig och jag få en hjärna med mer luft i än en ballong. Alla höll på samtidigt och funderade medan musiken spelade, och fortare än vad jag trodde stängde Anna-Karin av musiken och var nöjd.
Jag måste verkligen jobba på också att inte tracka ned på mig själv för att jag inte kan göra sådant det första jag gör! Jag har mycket att jobba på.

Idag sa jag till Anna-Karin efter att hon hjälpt mig att stretcha att det här året ska jag lära mig dansa och att hon fick dra och slita och pusha och vara sträng hur mycket hon ville för att jag verkligen vill bli så bra jag någonsin kan. Om jag så ska stå och gråta av smärta och träningsvärk varenda lektion. Jag är här för att dansa, sedan är det underbara folkhögskolelivet bara en fin bonus.

Love

Kommentarer
Postat av: Systeryster

Heja heja!

Det låter som det blir en hel del mental träning också. Det är ju aldrig fel. :) Jag tänker på dig!

(Denna vecka har jag än så länge jobbar över typ 11 timmar... Inte bra)

PUSS!

2010-08-27 @ 08:33:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0